TIDSLINJE

FRÅN VÄRDELÖS MARK TILL SOMMARPARADIS

Under 1800-talets andra hälft blev det på modet att bege sig till badorter för att koppla av och leva strandliv på sommaren. I Halmstad fanns ett antal drivande personer som tyckte att staden med sina fina stränder borde kunna tävla mot mer etablerade badorter.

Frågan var bara var man skulle förlägga själva badandet med tillhörande badhotell och restaurang. En delegation herrar begav sig i september 1912 ut mot Långenäsudden och Tjuvahålan för att rekognoscera en lämplig plats.

Strax därpå rapporterade Hallandsposten lätt upphetsat att: ”De kommitterade blevo särskilt förtjusta i ett område på västra sidan av Tyludden, det s.k. Tylösand. Här skulle man säkerligen kunna få till stånd en typisk västkustbadort, som både ur naturskönhets- och badteknisk synpunkt skulle kunna tåla en jämförelse, ja rent av överträffa våra övriga förnämsta badorter här på västkusten.”

Men då måste kommunikationerna mellan Halmstad och den blivande badorten lösas. På förslag var både att anlägga en landsväg som att dra en smalspårig järnväg ut till Tylösand, men det slutade med att man nöjde sig med den båttrafik som redan sedan sekelskiftet hade tagit några fåtaliga badentusiaster ut till den otillgängliga sandstranden.

SMUGGELNÄSTE

Innan dess var platsen inte särskilt glamorös. Tvärtom, området vid Tyludden och Tylösand var väldigt svårtillgängligt och frekventerades bara av fiskare och yrkessmugglare – vilket förklarar varför en av vikarna än i dag kallas Tjuvahålan. År 1870 anlade tullverket en tullstation i Tjuvahålan för att få bukt med smugglingen och samma år byggdes en fyr med tillhörande fyrvaktarbostäder på Tylön.

I hundratals år hade marken kring Tylösand betraktats som helt värdelös - ett stort ödsligt flygsandsfält utan växtlighet eller bebyggelse. Området ägdes av Halmstads stad, men låg i Söndrum kommun. Det uppfattades av många som ett dödsdömt projekt.

Men med smugglingen som ett minne blott, den växande sommarturismen i sikte och franska badorten Trouville i Normandie som förebild uppför hovfotograf Johan Hallberg under 1915 Restaurang Tylösand; en vacker byggnad med tinnar och torn, restaurang med matsal samt serveringsverandor och blygsamma tio gästrum.

SUCCÉN BLIR AKTIEBOLAG

Den 31 augusti 1915 invigs värdshuset officiellt och de som misstroget har skakat på huvudet åt Hallbergs våghalsiga satsning får se sina farhågor komma på skam. Timingen är perfekt: värdshuset vid Tylösand blir en succé och redan året därpå byggs det till med ytterligare tre rum.

Samtidigt börjar man planera för att ombilda verksamheten till ett aktiebolag. Men processen visar sig bli segsliten: i april 1917 hålls en konstituerande bolagsstämma, men inte förrän den 5 mars 1920 registreras AB Tylösands Havsbad hos Kungliga Patent- och registreringsverket. 100 år av kärlek vid havet kan börja.

1921 - TÄLTSTAD BLIR MASONITHUS

​En landsväg har byggts till Tylösand och 1921 startas busstrafik från staden till Tylösand. De första camparna etablerar sig i Tylösand redan i början av 1920-talet. Man slår upp enkla tält i Tjuvahålans grönska och på en badklippa nära tältplatsen ristar några in sina initialer och årtalet 1921.

Intresset för camping ökar snabbt och snart räcker inte utrymmet nere vid Tjuvahålan till. När camparna flyttar upp till skogsområdet där den nuvarande stugbyn är belägen sluts ett hyresavtal med Tylösandsbolaget som arrenderar marken. 1925 är hyran för en tomt 25 kr om året.

De första bosättningarna är enkla tält med trasmattor som golv och ett ”skafferi” i form av en låda som grävs ner i marken. På 1930-talet byts en del av tälten ut mot små badstugor av masonit, som efterhand börjar likna alltmer välinredda sommarstugor med bekvämligheter som avlopp, vatten och el. 1961 finns det 370 masonitstugor på området med en årlig tomthyra på 60 kr per stuga.

1924 - TJUVAHÅLANS PENSIONAT

​I mitten av 1850-talet arrenderar kustridaren Carl Martin Meuller vid kustbevakningen tio hektar mark av Halmstad slott och bygger gården Carlsberg vid Tyludden och Tjuvahålan.

Halmstads stad köper gården i början av 1920-talet och hyr ut den till Tylösandsbolaget, som bygger om Carlsberg till ett elegant pensionat med sällskaps- och betjäningsrum, 16 rum för uthyrning och garage för fyra bilar. Tjuvahålans Pensionat invigs med pompa och ståt den 30 maj 1924 och blir snart mycket populärt.

Mellan november 1956 och juni 1957 tjänstgör pensionatet som förläggning åt närmare 400 ungerska flyktingar som kommit till Sverige efter revolten mot kommuniststyret i Ungern. Pensionatet drivs som dansrestaurang och senare diskotek på 1960-talet, men sedan byggnaderna i början av 1970-talet stått tomma några år rivs de och på platsen där pensionatet en gång stod finns idag en grusparkering intill det gamla tullhuset.

1927 - ALLA VILL TILL TYLÖSAND

1920-talet innebär ett uppsving för bad i det fria, i takt med att allt fler samhällsklasser njuter av sol och salta bad. Den rekordvarma sommaren 1925 drar stora mängder människor ut till Tylösand, vilket sätter serveringen på hårda prov och ökar efterfrågan på hotellrum.

Utrymmena är långt ifrån tillräckliga och när säsongen är över får arkitekt Uno Forthmeiier i uppdrag att rita ett nytt hotell. Bygget realiseras med hjälp av en okonventionell lösning där staden i egenskap av markägare bekostar bygget och sedan hyr ut hotellet till Tylösandsbolaget.

När det nya hotellet med sina 39 rum står klart våren 1927 beskrivs det i pressen som ”en förstklassigt inredd hotellbyggnad” (som fortfarande står kvar i sin nuvarande skepnad som Herrgårdshuset). Samtidigt byggs restaurangen ut i kontinental stil, och får bland annat en stor festsal med plats för 200 personer, serveringsterrass och klubbrum.

Konstnären Axel Olson - som senare ska bli känd som del i Halmstadgruppen - står för utsmyckningarna och festlokalens väggpaneler med Bellmanmotiv ger den snart namnet Bellmansalen (väggpanelerna finns bevarade i Hallbergska caféet på andra våningen – ta gärna en titt).

Efterfrågan på rum i Tylösand är stark och expansionen fortsätter: tre villor med ytterligare tio rum för uthyrning byggs i närheten av hotellet, samtidigt som ett kall- och varmvattenbad nere vid stranden plus ett garage färdigställs.

Men viktigast är kanske att landsvägen ut till Tylösand nu moderniseras så att den blir bekvämare att resa på, plus att hotellet nu kan stoltsera med såväl elektriskt ljus som vattenledningar och – ej att förglömma - spriträttigheter.

1948 - JOHAN HALLBERG DRAR SIG TILLBAKA

​Som första ärende i Stadsfullmäktige den 19 januari 1948 behandlas ”köp av Tylösands Havsbad” och troligtvis för första gången råder nu full enighet kring badorten. Det finns en allmän uppfattning om att staden borde vidta alla nödvändiga åtgärder för att stimulera Tylösands utveckling på ett sätt som bidrar till att ge Halmstad värdefull status som badort.

Johan Hallberg börjar närma sig 70-årsåldern och känner att det efter mer än tre decennier på tronen är dags att dra sig tillbaka. Han säljer 300 av sina 450 aktier i bolaget och får enligt avtalet rätt att disponera tre rum i Tylögården livet ut

Ny VD blir Jan Hörberg och den nya ledningen sätter genast igång med att rusta upp och bygga till. Men det är ingen kassako man tar över – andra världskriget har lagt en tung hand över turistnäringen och såväl under åren före och efter övertagandet redovisas förlustresultat.

1952 - RESTAURANG TYLÖHUS ÖDELÄGGS I BRAND

​Morgonen den 29 augusti utbryter en våldsam brand i Restaurang Tylöhus. Elden upptäcks av städerskan Anna Jönsson när hon kommer till arbetet kl sex på morgonen. Branden utvecklas med explosionsartad fart och inom två timmar är byggnaden nedbrunnen. Elden sprider sig även till Strandgården, en privatvilla i närheten som ödeläggs lika snabbt.

Brandkåren koncentrerar sig på att rädda värdshuset och så mycket som möjligt av hotellet, som utryms utan panik och utan att någon kommer till skada. Vattnet till släckningen tas först från näckrosdammen ovanför hotellet, men när det står klart att vattnet inte kommer räcka drar man slangar över dynerna ner till havet. Av hotellet förstörs den södra delen med entré, portieravdelning samt några hotellrum.

Det blåser denna natt en kraftig nordvästlig storm som för rök och eldflugor in över skogen och villorna. Man befarar att elden ska få fäste på fler ställen vilket skulle kunna bli en katastrof av oerhörda dimensioner, men militär personal ställs till förfogande för vakthållning och skogen klaras. Värden för uppskattningsvis två miljoner kr förstörs denna morgon, vilket motsvarar ca 30 miljoner kr i dagens penningvärde.

​Det görs noggranna utredningar, men brandorsaken blir aldrig klarlagd. Flera olika teorier läggs fram, som t ex skorstensbrand, kortslutning i elsystemet och så en tredje något överraskande teori om att en brödskiva som glömts kvar i en brödrost i samband med en efterfest orsakat det hela. Denna sista teori presenteras i Hallandsposten 2002 - 50 år efter branden - av en av deltagarna vid efterfesten.

1953 - REKORDBYGGE GER HÖGTRYCK

​På kort sikt är branden en stor katastrof, men i ett längre perspektiv ska det visa sig att en fågel Fenix lyfter ur askan. Någon tvekan kring återuppbyggnaden finns aldrig och bygget går med rekordfart. Den nya restaurangen får mer rationella lokaler med gemensamma köks- och ekonomilokaler för värdshuset och Tylöhus.

Tylösand har vid den här tiden blivit ett välkänt namn i hela Sverige. Både branden och återuppbyggnaden får stort utrymme i nationell media och tidningarna följer med spänning kampen mot klockan. Ska man bli klar till 1953 års säsong?

Jadå. Den 13 juni 1953 invigs nya Tylöhus och då är hotellet redan fullbokat sedan länge. Tylösand återerövrar så snabbt sin ställning som attraktiv badort att man under sommarmånaderna de kommande åren behöver ha uppemot 400 anställda. Prislappen för bygget landar på strax under två miljoner kr, vilket motsvarar närmare 30 miljoner kr i dagens penningvärde.

1960 - NATTKLUBB INTE BRA FÖR UNGDOMAR

​Våren 1960 ligger inte mindre än fyra ansökningar hos myndigheterna om att till sommaren få öppna nattklubbar i Halmstad – och en av dessa gäller Tylösand. Om ansökningarna vinner gehör får Halmstad och Söndrum tillsammans fyra nattklubbar, vilket hade varit en smärre sensation. I Stockholm finns sex nattklubbar - och fler tillstånd beviljas inte - medan Göteborg bara har två.

Något nattliv i kontinental stil blir det dock inte, vare sig i Halmstad eller ute vid Tylösand. Intendenten för utskänkningsärenden Erik Hagman är tydlig i sin motivering: ”Dans i samband med rusdrycksutskänkning till arla morgonstunden synes åtminstone för ungdomen vara en icke önskvärd form av nöjesliv och omsorgen om denna ungdom bör enligt min mening få företräde framför tillmötesgåendet av ett obekant antal utländska gästers önskemål.”

Nattklubbarna skjuts därför på en obestämd framtid.

1965 - NATTI NATTI MED STRIPTEASE

​​Den 2 juli ger myndigheternas omsorg om ungdomen vika för 60-talets frigjordhet och nattklubben Natti Natti invigs i värdshuset. Trio Canaro står för musiken och underhåller gör även sex polska balettdansöser som kallar sig Syrenki-Ballet. Sist men inte minst bjuds det även på striptease av Siam Sandré – en underhållningsform som kommer att bli ett återkommande inslag i nöjesutbudet fram till 1968.

1970 - KONFERENSERNA BÖRJAR TA FART

​Tylösand är ända in på 60-talet en utpräglad sommarort, men redan i samband med återinvigningen av nya Restaurang Tylöhus börjar förfrågningar om att arrangera konferenser trilla in under höst- och vårsäsongerna. De blir snabbt en viktig del i arbetet med att förlänga säsongen.

De första gästerna utanför sommarsäsongen är Statens skola för civilförsvarsutbildning, som förläggs till Tylösand mellan 1 september–15 maj under större delen av 60-talet.

1970 färdigställs vinterboning av hela hotellet, samtidigt som restaurang och hotell förenas genom en rekreationsanläggning som innehåller en simhall med tempererad havsvattenbassäng i bottenplanet, motionshall, en liten läkarmottagning och konferenslokaler på andra våningen.

Torsten Senje är övertygad om att framtida hotellgäster kommer att ställa allt högre krav på sport- och fritidsaktiviteter. Han tycks ha skådat in i framtiden.

1980 - SATSA ELLER LÄGGA NER?

​Tylösands framtid diskuteras i Halmstads kommun och till slut utkristalliseras två alternativ; fortsätta som tidigare och tvingas avveckla inom fem år eller satsa på konferensverksamhet och bygga ut. Det senare alternativet vinner och ett förslag på en femvåningsbyggnad på den plats där värdshuset ligger presenteras. Projektet beräknas kosta 40 miljoner kr och projektet blir mycket omdebatterat och kritiserat.

Efter två års diskussioner ger kommunstyrelsens ordförande till slut oppositionen ett ultimatum - röstar de emot byggprojektet tvingas man sälja hela hotellverksamheten. Oppositionen röstar nej. Bolagsstämman ger samma år Tylösandsbolaget uppdraget att leta upp en lämplig köpare eller arrendator. I förutsättningarna för en eventuell försäljning ska även möjligheterna att bygga det omdiskuterade storhotellet finnas med.

1995 - NYA ÄGARE GER NY ENERGI

​Den 7 juli köper Björn Nordstrand och Per Gessle Tylösands Havsbad av Reso. Många lyfter nog förvånat på ögonbrynen över den lite oväntade konstellationen mellan affärsmannen Nordstrand och den internationella popstjärnan Gessle.

Men båda ägarna har rötterna i Halmstad och delar en känsla för Hotel Tylösands historia och framtid. De ser köpet som en långsiktig satsning och vill investera för att göra Tylösand till en publikmagnet.

- Jag har ju spenderat en mindre förmögenhet i baren så det är väl inte mer än rätt att jag får en chans att få tillbaka lite pengar, kommenterar Per i Hallandsposten.

Ägarbytet ger snabbt en injektion av nytänkande där hotellet och konferensverksamheten under de kommande åren ska kompletteras med en satsning på konst, nya restaurangkoncept och ett spa.

1996 - LEIF HÄLSAR VÄLKOMMEN

​Den nya ägarduon inleder genast omfattande nysatsningar. Club Natti förvandlas till Leif’s Lounge (döpt efter Pers egentecknade gymnasiemaskot Leif) och den 28 juni slås portarna upp. Nattklubben blir snabbt en dröm för fans av Roxette och Gyllene Tider. På väggarna hänger guldskivor, gitarrer, refuseringsbrev och andra minnen från Pers popkarriär och snart ses storögda ”Roxers” från hela världen vandra runt i det nya popmuseet.

Samma år öppnar Tres Hombres Art med Per Gessle, Lars Nordin och Jan Beime som delägare och hela hotellet som galleriyta. Satsningen inleds när Per och Åsa Gessle ska köpa en skulptur av en konsthandlare, som dock går i konkurs innan affären hinner avslutas. Skulpturen hamnar då hos en konkursförvaltare, där affären slutar med att paret Gessle köper hela samlingen på 1 300 konstverk.

Med en snabbt växande satsning på fotokonst blir Hotel Tylösand snart en plats med internationella konstupplevelser av toppklass tillgängliga runt varje hörn.

2004 - EXPANDERA UT TILL TYLÖN?​

​Pianobaren lanseras under sommaren i Restaurang Tylöhus och CM Carlsson blir hotellets omtyckta huspianist.

Under sensommaren offentliggörs även planer på att starta upp en konferensverksamhet på Tylön. Statens Fastighetsverk behöver renovera fyrstationen och för att täcka kostnaderna erbjuds hotellet att hyra lokalerna för att etablera en mindre exklusiv konferensanläggning. Byggnaderna är statliga byggnadsminnen så det handlar om små anpassningar till dagens bekvämligheter.

Motståndare till planerna hänvisar till att området är fågelskyddsområde och inte bör exploateras, men myndigheterna ger trots detta klartecken. Hotellet drar sig dock ur projektet 2007, eftersom det bedöms svårt att lösa logistiken till och från ön samt att man vill prioritera det växande antalet gäster i den befintliga verksamheten.

FRAMTID - HOTEL TYLÖSAND FÅR NY FRAMSIDA

​​Hundra år av närmast ständig expansion fortsätter när Hotel Tylösand får en helt ny framsida. En tillbyggnad intill den befintliga huvudentrén ger ca 40 nya hotellrum plus en ny konferenslokal och utställningsyta.

Fredblad Arkitekter i Halmstad vinner arkitekttävlingen med ett förslag som länkar den fem våningar höga nybyggnaden till den befintliga entrén.

Och därmed är vi framme vid en framtid som börjar nu. Men den hade knappast varit möjlig om inte några orädda nytänkare för mer än ett sekel sedan hade begett sig ner till ett stycke värdelös mark vid havet för att se om det gick att hitta på något kul där. Det gjorde det.